Jag
har två hembygder. Den första är Paris. Mina föräldrar, min bror
och jag föddes och växte upp i Paris och det är staden där jag
bott hela mitt liv. Faktiskt är Paris en stad som jag både älskar
och hatar. Jag tycker att det finns för mycket folk som bor i Paris
och att det förmodligen är en av de smutsigaste städerna i hela
världen. Alltså blir jag mycket glad när jag får möjligheten att
resa bort. Men det är också en stad som jag älskar. Alltså blir
jag ännu gladare när jag reser hem. Paris är ju en av de vackraste
städerna som finns. Och jag brukar känna mig ganska ledsen om
Eiffel Tornet inte kan ses när jag tittar ut genom fönstret.
Det
finns också en annan bygd där jag känner mig hemma. Min morfar
föddes och växte upp i Bretagne och mina föräldrar äger en
sommarstuga på kusten mellan Nantes och Vannes. Sedan min födelse
fick jag tillbringa varje semester hos min morfar eller i
sommarstugan. Tack vare det har jag massor av bra minnen därifrån.
Jag vet inte riktigt varför jag älskar Bretagne så mycket. Kanske
är det därför att jag älskar hur havet luktar och hur det alltid
lyckas lugna ner mig. Dessutom är det en plats där jag verkligen
kan vara mig själv.
Jag
tycker att det är mycket viktigt att vara sig själv. Ändå tycker
jag att det inte är så lätt att få veta vem man är. Faktiskt är
det någonting som man förmodligen aldrig slutar fundera på. Men
det minsta man kan göra är ju att försöka vara sig själv. Jag
bryr mig inte om vad andra tycker och jag försöker bara vara mig
själv. Det får mig att njuta av livet och inte visa ånger. Och jag
tycker egentligen att de här två
sakerna är de viktigaste mål som man
måste försöka uppfylla innan man dör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar