Lucies hembygd

Lucie PROVEZZA

År 3

Hembygd

Eftersom svenska är inte mitt modersmål började jag med en liten fördjupning  om ordet ”hembygd” och besläkte orden. Jag provade att förstå betydelsen och nyansen mellan hembygd, hemort och hemstad (vilket översättas med hometown på engelska och Heimatstadt på tyska).

Enligt Wikipedia är hembygd den bygd man härstammar från eller på annat sätt identifierar sig med, medan Wiktionary definierar hemort som den plats där man har stadigvarande bostad och är mantalsskriven och hemstad som den stad man fötts, växt upp eller lever i.

Den svenska synonymordboken Synonymer.se föreslår hemort för synonym till båda hemstad och hembygd.

En svensk dokumentärfilm från 1984, Staden är vår hembygd, handlar precis om ämnet ”hembygd” : ”Vad menar vi äntligen med ”hembygd” ? För de första hembygd är vår vardags miljö, där vi lever och umgås, bor, arbetar, och leker”.

Jag också upptäckte ordet hemkänsla, som hjälper att förklara nyansen.

                                                                       

Efter det har jag nu en mer definierad idé av vad hembygd betyder. Om man betraktar det vid hemstad kan hembygd jämföras med vänner vid familj : vänner och hembygd kan man välja.

Jag ville illustrera min sökning med några exempel av kändisar.

Frågan i sig själv påminde mig av några intervjuar och biografier om musikern Jaz Coleman (Jeremy Coleman, födde och växte i England där han blev först känd med gruppen Killing Joke; han bytade nationalitet några år sen och blev nyzeeländsk), som hade redan fått mig, på något sätt, att fundera om frågan ”hembygd”.

En intervju från BBC viser väl hans förhållande med  sitt ursprung och sin(a) nationalitet(er) :

“                Are there any songs you can't listen to because they remind you of something you'd rather forget?

Nimrod from Elgar's Enigma Variations. This particular piece conjures up the England of my childhood, with all the images of the hedgerows and the classic English landscape that is disappearing so rapidly.

It conjures up a picture of the country that I loved.

Which is your favourite song? And your least favourite song?

My favourite song is the New Zealand national anthem, in which I take a credit for changing it from English into the native Maori tongue. [...] [där berättar han hur han gjorde det – värd att läsa!]

My least favourite song is the New Zealand National Anthem in English!”

En annan från den nyzeeländska tidningen New Zealand Herald svarar även frågan om hembygd enligt Colemans synpunkt : “Hem är en plats där tårar börjar rinna när jag hör en Maori röst, och då vet jag där hem ligger.” ("Home is a place where, when I hear a Maori voice, the tears well up, and that's how I know where home is.") Märkvärdig när man vet att han kommer från Storbritanien!

Helt annorlunda är det för den svenska artisten Familjen (Johan T. Karlsson från Hässleholm, Skåne; nu baserad i Stockholm). Hans kort biografi på Siesta Festivalens webbsida lär oss att han valde att komma tillbaka till Sverige efter han bodde i England :

”Den 10 april 1976 föddes Johan i Hässleholm där han också växte upp, jobbade som personlig assistent och hängde på Markamn. En sväng till England gjordes för att komma fram till att det egentligen var här hemma i Sverige han ville bo.”

Många intervjuar av honom handlar om sitt skånsk ursprung, som i den här intervju från 2010 - just efter valet - vid en webbguide över Stockholm :

”                Bästa spelningen hittills?

Grymmaste spelningen var på Malmöfestivalen i somras. [...]På något sätt känns det hemma där. Men den där Skånegrejen har fått sig en fet törn. Jag skäms för mitt ursprung. Tidigare har jag gillat det lokalpatriotiska. Nu har jag omvärderat det.

Du har bott i Stockholm i sex år, känner du dig hemma här?

Det gör jag verkligen. Stockholm är en grym och lagom stor stad.

Kommer du flytta tillbaka till hemstaden Hässleholm?

Inte med den andelen SD-anhängare. Men jag har fortfarande en romantisk bild av att jag ska flytta till Österlen när jag blir gammal.”

Hässleholm ligger djupt i hans hjärta : trots att han har bott i Stockholm i flera år jämförar han fortfarande huvudstaden med sin hemstad - visst också hembygd! - när han blir frågad om sina favorita ställen :

”Johans Stockholm:

Favoritförort: Årsta. Det liknar Hässleholm. Det bor många musiker där. [...]

Bästa klubb: Pluto ligger ett stenkast från där vi bor. Det påminner om Perrong 23 i Hässleholm. [...]

Bästa stället att spela live på: Strand. Det känns som ett Malmöställe. [...]”

”Hembygd” är en vid - och därför spännande - koncept tror jag, för det ger rum för många känslor som är svårt att omfatta med noggranna ord; vad är också märkvärdig är att hembygd är inte  nödvändigtvis fäst vid en plats, det är mer som något man har alltid innerst inne sig och som följer med sig. Hembygd kan inte vara sammanfattat i en adress.

Ibland letar en efter den; ibland tror en att en har hittat den; ibland förstår en att en bör upptäcka den annanstans.

Jag tror inte att tiden spenderad på ett ställe påverkar så mycket hemkänslan - vilken gör att en väljer detta som hembygd; också, varje och en upptäcker sin hembygd på sitt eget sätt : somliga behöver att resa mycket, att prova flera platser, medan andra fortsätter deras liv på stället där de började det utan att tveka.

Jag letar fortfarande efter den, för den är delad mellan min intresse för språk, utomlands, och platser och personer jag älskar. Jag hoppas att de kommer alla att vara samlad någon gång - då får jag känna mig hemsjuk och uppleva längtan när jag resar.

Alltså, min hembygd kunde vara hemkänslan när jag handlar hos Ica i Stockholm med en Monoprix påse, fyller min Delhaize kasse på söndagsmarknaden i Caen, eller borstar tänderna i Bryssel med Ica tandkräm som stannade i resväskan - i alla fall när jag är bredvid min själsfränd, Mathilde.

Så min hembygd heter Mathilde!

Jag lämnar slutordet till den norska musikern Moddi med sången House by the Sea - hembygd, som alla de nödvändiga och personliga ämne, är en stor inspirationskälla för artister :

“They say home is the place where your heart is

then I am home now though I am far away

[…]

they say home is a place where you’re needed

then I am home now but I am leaving

[…]

they say home is a place you can choose to be

and I’ve decided to carry home inside me

so it’s not really as if I am leaving

it’s more like something pulling me”

Källor :

http://sv.wikipedia.org/wiki/Hembygd

http://sv.wiktionary.org/wiki/hemstad

http://sv.wiktionary.org/wiki/hemort

http://synonymer.se/?query=hembygd&SOK=sök

http://synonymer.se/?query=hemstad&SOK=sök

https://www.youtube.com/watch?v=y9-AVDyc49w

http://news.bbc.co.uk/2/hi/entertainment/1679442.stm

http://www.nzherald.co.nz/entertainment/news/article.cfm?c_id=1501119&objectid=10888557

http://www.alltomstockholm.se/klubbkonsert/article4058048.aos

http://siestafestivalen.se/artist/familjen/

Jag tror inte att tiden spenderad på ett ställe påverkar så mycket hemkänslan - vilken gör att en väljer detta som hembygd; också, varje och en upptäcker sin hembygd på sitt eget sätt : somliga behöver att resa mycket, att prova flera platser, medan andra fortsätter deras liv på stället där de började det utan att tveka.

Jag letar fortfarande efter den, för den är delad mellan min intresse för språk, utomlands, och platser och personer jag älskar. Jag hoppas att de kommer alla att vara samlad någon gång - då får jag känna mig hemsjuk och uppleva längtan när jag resar.

För närvarande är det så att hembygd för mig kunde vara hemkänslan när jag handlar hos Ica i Stockholm med en Monoprix påse, fyller min Delhaize* kasse på söndagsmarknaden i Caen, eller borstar tänderna i Bryssel med Ica tandkräm som stannade i resväskan - i alla fall när jag är bredvid min själsfränd, Mathilde.

Så min hembygd heter Mathilde!

*belgisk varuhus som Ica

Eriks tankar kring hembygd

Hembygd är inte en särskild plats och inte heller att vara med en viss person, utan det är en känsla. Allt och alla kan vara din Hembygd, så länge känslan är där. Ibland är ditt hem inte din hembygd, bara för att du inte känner det. Ibland kan även en total främling vara din hembygd, bara för att ni har delat en stund, eller gjort något tillsammans. Vissa människor letar efter sin hembygd i åratal, men jag tror inte att man behover leta överallt. Hembygden finns där hjärtat finns. Till exempel, för mig, kan det vara att spela musik, duscha eller jonglera…

Min hembygd - Julie

För mig är familjen jätte viktig. Eftersom jag är borde fransk, svensk och italiensk, känner jag att jag har väldigt starka rötter överallt. Om jag tänker igenom allt, kan jag inte ha bara en hembygd men flera där jag känner mig bra och nöjd.

Detta året bor jag i Paris. Det är helt nytt för mig och jag tycker mycket om denna standen. Men även om jag gillar att läsa om konst och besöka varje ställe i Paris, känner jag mig inte hemma. Det är för stressigt och det är en för stor stad. Även om jag har en del av min familj som bor här, skulle jag aldrig kunna bo i denna stand hela mitt liv, som alla studenter tror jag, som har bort på ett annat ställe innan. I Marseille däremot känner jag mig hemma. Även fast många säger att det är ett våldsam ställe där illegal handel med droger och vapen händer, så gillar jag att vara där. Jag struntar i denna bilden för att jag vet hur det är här där jag har levt hela mitt liv. Mina föräldrar bor där och alla mina riktiga kompisar kommer från detta ställe. Vad roligt det är varje gång jag kommer tillbaka till Marseille och kan se alla som jag älskar och vad skönt att se havet och solen varje dag ! Jag njuter !

Men det är inte min enda hembygd. Jag har också Sverige och Italien där jag har och hade familj. Även fast min pappas föreldrar är döda, älskar jag att åka till Italien. Jag pratar inte bra italienska och har inte varit där jättemycket men ändå känner jag mig bra där. Det är konstigt hur man kan tycka om en ställe utan att ha bott där länge. Jag vet faktiskt inte varför men jag känner mig lugn och bra i mig själv. Där min farmor och farfar bodde är det helt lugnt. Uppe i de norra bergen, i en liten by, ser man familjehuset. Det är som om tiden hade stannat upp : folk klär sig i gammaldags kläder och slår höet för hand. Det är kanske det jag behöver, en lugnt och fritt ställe där jag känner mig bra. Men jag älskar ockå att vara i Sverige, särskilt hos min familj i Göteborg eller i Lidköping. Ställena och atmosfären är helt annorlunda men där känner jag mig också hemma. Kanke för att jag har alla mina barndomsminnen kvar där alla släktingar på min mammas sida fortfarande bor kvar. Allt som är typiskt svenskt älskar jag : midsommar, de röda husen, dalahästen, skogen, maten, fika ... Allt har något som jag tycker om även om jag inte vet varför. När min morfar dog, sålde min mormor familjehuset för att köpa en mindre lägenhet. Konstigt,jag blev jätteledsen för jag tyckte mycket om detta ställe. För mig var det faktiskt min största hembygd efter Marseille för jag hade alla mina minnen i detta hus. Därför tror jag att en hembygd måste vara ett ställe där man känner sig vardagligt bra och nöjd och där man har fina minnen.

Hembygd - Blanche

Vad är hembygd ? Hembygd är en plats var jag kan känna mig hemma.
Jag känner mig hemma i min lägenhet, jag känner mig hemma i mina föräldrars hus. Jag har alltid levat i deras hus, och många minnen finns där. Kanske minnen är viktiga för att känna mig bra någonstans.

Mina föräldrars hus är en plats var man kan prata om många ämnen, var man kan diskutera och debattera, och det är viktigt. Överallt i huset finns det många böcker, i varje rum finns det böcker : romaner, filosofi, konst, och många andra subjekter. Många vänner av mina föräldrar brukade komma hemma hos dem och diskutera och debattera och dricka och dansa... Jag växte i den stämning och det är en stämning var jag känner mig mysig och bra. Och nu, försöker jag att ha samma stämning i min egna lägenhet, kanske därför att den stämning får mig att känna mig hemma. Men ibland vill du inte prata eller diskutera med någon, och i ditt eget hus, egen hem, du kan vara ensam. Det är vad som är bra när du har din egen hem. I mina föräldrars hus har jag ett rum, mitt rum, var jag kan vara ensam och var jag kan göra vad jag vill. Till exempel kan jag lyssna musik, läsa, tekna eller titta på en film... Jag behöver inte att prata med någon. Jag kan bara vara ensam.

För att jag kan känna mig hemma i en plats, behöver jag att kan vara ensam i ett rum. Det är en viktig sak för mig.

Det är svårt för mig att sova hos mina kompisar. När jag går till en fest hos dem, jag kommer alltid tillbaka hem. Jag hatar att vakna i en andra hus/lägenhet. Om morgonen, behöver jag att vara ensam för att verkligen vakna. Jag behöver en lång tid för att vakna och då dricka jag inte kaffe det är svårt att vakna. Om morgonen behöver jag att vara ensam annars ska jag vara fnurrig.

Nu, bor jag med en rumskompis. Det är inte enkel för att känna mig hemma hos mig ! Det är bra att ha en rumskompis men, när du vill vara ensam, det är svårt. Och jag är alltid glad när min rumskompis går bort lägenhet för ett par dagar.
 
Jag växte i kampanjen, naturen är överallt omkring mina föräldrars hus. När jag var liten, lekte jag varje dag i naturen. Det står många träd eftersom det är en lite skog. I Paris, saknar jag naturen. Men när tar jag tåget till mina föräldrars hus, småningom ser jag naturen som återuppträdar omkring mig. Och småningom, känner jag mig mer hemma.

Hembygd - Daphné

För mig, hembygden är var mitt liv ligger : min familj, mina vänner. Men jag tycker inte att det finns bara en plats som är en hembygd. Till exempel, jag har flera platser var jag känner mig hemma. Jag har tre platser : hos min pappa, hos min mamma och hos mig, i min egen lägenhet i Paris. 

De här tre platser är mycket viktig för mig. Först borde jag hos mina föräldrar (som är bara min pappas hus nu) : det var min hembygd. Jag hade min familj, mina vänner, hela mitt liv. Sedan har mina föräldrar skilt sig och jag hade två hembygder, eftersom jag kände mig hemma i båda hus. Och den här året har jag flyttat till Paris. Nu har jag min egen lägenhet, var jag känner mig hemma också. Det är hos mig. Men hos min pappa och mamma är ännu hembygder. Hos min pappa har jag mina vänner som bor bredvid mitt hus ; hos min mamma har jag min familj (eftersom jag har ingen familj i fädernet) och hos mig... det är min hem. 

Men jag tror att man behöver inte en plats för att känner sig hemma. Ibland är det med personer som man känner sig hemma. För två månader sedan, när åkte jag hos min pojkväns farföraldrar, kände jag mig hemma. Det var inte min plats, inte min familj men jag var med en person jag älskar och de andra personer han älskar också och kände jag hemma. Det var som min egen familj. Och min pojkvän hade sagt samma sak när han hade kommit hos min mamma. 

Om 20 år vet jag inte var ska ligga min hembygd. Jag tror att hos mina föräldrar ska alltid vara mina hembygder men tycker jag också att jag ska ha mitt eget hus, med min egen familj, min man och kanske mina barn. Kanske det ska bli min viktigaste hembygd men jag tycker att jag ska alltid ha flera hembygder. 

För att definiera vad betyder « hembygd » för oss, det är inte bara en plats man måste tänka på men också personer som gör dig känner dig hemma, som man kan vara sig själv med, var som helst.

Hembygd - Camille

Jag bodde två år i Berlin. Det tog lite tid för att jag inte längre sagd ”jag åker hem” utan 'tillbaka' när jag åkte till Frankrike på semester. Det tog lite tid också att känna mig hemma i Berlin. Jag reser ofta till Stockholm och jobbade och studerade mycket när jag var i Berlin. Jag kände mig inte så bra men jag bestämde mig för att stanna ett år till eftersom jag inte visste precis vad jag ville göra och ännu mindre vad jag skulle göra i Paris. Det andra året kändes bättre då jag flyttade till en bra lägenhet i ett roligt kvarter. Jag träffade lite mer folk, hade vad jag kan kalla ”vänner”, var alltså inte så ensam som det första året. Jag arbetade som fransk språkassistent och tjänade lite pengar men när skolåret var slut började jag att ha det jätte tråkigt i Berlin. Därför beslutade jag mig för att flytta hem till Paris.

Nu bor jag hos min mamma och även om det inte är samma plats som vi bodde på inan jag åkte till Berlin, känner jag mig jättebra där. Jag känner staden bra (även om det tog lite tid att få tillbaka mina vanor ). Jag studerar någonting som jag är intresserad av. Jag har mina gamla vänner. Jag förstår vad folket menar när de säger något ironiskt och när jag reser tillbaka till Berlin, vilket jag ofta gör, känner jag staden och tycker om att träffa mina vänner som jag har lämnat där men jag vet att jag inte skulle kunna bo här längre.

Jag vet nu att mitt liv är i Paris eftersom där är jag både lyckliga och studerar, där förstår jag de andra, utan de behöver att prata. För mig är Paris min hembygd och det vet jag bara sedan jag har varit borta. En behöver vara borta för att längta efter sin hembygd. Men vad jag är är inte 100% min hembygd. Jag förändrade mig när jag bodde i Berlin, det betyder att jag inte är ”made in Paris”.

För att sammanfatta : min hembygd är var min familj är, det betyder : Paris, och jag har en blandning av var jag har varit, vad jag har gjort, vad jag tycker om och vad jag vill göra.

HEMBYGD OCH FLYTTA - Danica

En nation är ett kollektiv av människor som förenas av gemensamma faktorer såsom språk, , religion,härstamning, historia, kultur, traditioner, gemensam styrelseform och sociala normer. Det som gör en människa som det är, är utbildningen som man hade och den miljö i vilken man lever. Jag tror att den miljö i vilken man lever i är mycket viktigt. Den miljö där ett barn växer upp leker en av de viktigaste rollerna för framtiden. Detta är vår miljö som är byggd vår karakter och övertygelser, eftersom vi identifierar oss med vårt samhälle.
Född i Serbien, jag har bott hela min barndom där. Det är varför jag verkligen känner mig hemma, bara när jag är i mitt hemland. Jag flyttade till Frankrike när jag var 14 år gammal (på grund av kriget). I början, det var mycket svårt för mig att integrera mig . Jag talade inte alls franska och jag förstod ingenting. Jag var rädd att gå till skolan eftersom det var mycket traumatiskt för mig att inte förstå ingeting. För övrigt det franska skolsystemet var väldigt konstigt för mig, eftersom det var annorlunda än den serbiska systemet. Allt var nytt för mig: kulturen, traditioner, språk , ovs. Jag trodde att jag skulle aldrig riktigt kunna integrera mig i den franska sämhallen. Lämna sitt hemland är inte så lätt.

Först höll jag mina vanor och serbiska traditioner. Jag lyssnade bara på den serbiska musik, åt bara serbiska måt och pratade min modersmål (förutom i skolan, när var jag,tvingade att tala franska). Jag vägrade att integrera mig själv för att jag hittade den franska kulturen skiljer mycket av min kultur. Det är varför jag tyckte mycket om att läsa "Ett öga rött" Jonas Hanssen Khemiri. Det är en bok som förklarar hur alla invandrare känner sig när de kommer till ett nytt land och de alla problem de möter.

Men efter en viss tid, började jag att förstår lite franska och att har nagra vänner. För övrigt, var jag mycket duktigt i skolan, eftersom fann jag att det franska programmet var mycket lättare än i Serbien, vilket motiverade mig. Det tog några år för mig att förlora min accent och faktiskt integrerar mig i franska samhället.

Jag tror att invandringen var en chans för mig att upptäcka en ny kultur, lära mig att tala ett nytt språk och bygga mig själv. Idag känner jag mig hemma i Frankrike, nästan som när jag är i Serbien. Jag ocksa känner mig hembygd när jag är med min familjen, med mina vänner, med min pojkvän.

Jag tror att man kan aldrig må bättre än när är man omgiven av människor man älskar. Det är varför att flytta och lämna allt kan vara mycket svårt att leva. Emellertid, den kulturblandningen kan bara berika en människa.

Hembygd - Zoé

Sedan jag är en liten flicka det är jätte svart för mig att sova på ett hus som är inte hem. Idag det är komplicerat igen men det finns platser var jag kan sova. Jag tror att detta platser är platser var jag känner hemma.

Jag känner hemma när jag är på platser som är familjenplatser. Till exempel jag känner hemma när jag är på min mormor och min farmor. Eftersom det är ett hus som jag har alltid vetat. Det är ett hus som jag brukar att gå på sedan alltid. När jag var en liten flicka trodde jag att det var mitt andra hus. Då nu känner jag hemma där.
Det fungerar inte när jag är hos min morfar eftersom hon flyttade, då det är inte ett hus jag vet.

En viktig element för mig är att det finns ett rum var jag kan vara ensam. Ett rum var kan jag läsa eller bara tänka.

Jag har många vänner som bryr inte, de kan sover overallt. På mig de känner hemma på detta platser var de kan sova.

Jag känner hemma på min pojkvän hus men inte på sina föräldrar, men om de är inte där det är okej. Kanske känner jag hemma när jag är ensam men min pojkvän eller men jag kan vara ensam. Kanske är problemet inte om hus men ett problem om personer som är med mig. Det betyder inte att jag älskar inte de, det menar att jag kan inte sova med de.

Det är en engelska ordspråk som säga "home is where the heart is" det vill säga : "hemma är där hjärtat är". Jag tror att det är mycket intressant.

Jag känner också hemma när jag är med min Mamma. Sedan är jag en liten flicka hon reser mycket med mig och när jag är med henne jag känner säker och jag kan sova. Jag tror att min mamma har en liten del av hemma med henne. Hon är hem.

Jag kommer att säga jag känner hem i Sverige eftersom det är det bästa landet men det är inte rätt !!

Hembygd - Mathilde

Det är många nuförtiden som har fått flytta överallt under deras barndom­ det kan vara inom samma land, samma stad eller över hela jorden. Jag är en av dem personerna som inte har något lätt svar när man frågar “var kommer du ifrån?” och måste berätta om alla länder där jag har bott i när jag var liten. Och när folk frågar “var känner du dig hemma?” svarar jag altid att jag inte vet, att jag kallar Europa för hemma för där har jag alltid rest och bott överallt.Jag är jordens medborgare. Jag har även en dialekt på engelska som folk kallar för “third culture accent” som man får när man har varit på skolor där alla lärarna och ungdomar har olika dialekter.

Jag är född i Italien, min syster i Korea innan jag var född, sedan har vi bott på Irland, i Frankrike och i Spanien. Just nu bor min syster i Australien och min pappa i Taïwan. Min pappa är fransk och min mamma är svensk. Jag har aldrig bott i Sverige men nästa år ska jag flytta dit. Så därför är det svårt att kalla ett ställe “hemma”. Allt jag vet är att jag vill bo kvar i Europa men vill ändå fortsätta att åka runt i världen. Kasnke ska jag köpa en liten båt och åka runt jorden och bo på Tahiti som min farbror gjorde?

Att bo på samma ställe för länge är tråkigt tycker jag. Det känns nästan som ett behov att flytta efter några år, för det har jag alltid gjort.

Som tur har jag haft flera hem som vi har åkt till ofta på semester där jag har kunnat känna mig hemma, som hos mor och farföräldrarna. Men tyvär fanns det husarna inte kvar. Men jag tror att där jag känner mig mest hemma, för personernas skull, är Irland och där forsätter jag att åka vartenda år, på en liten bondgård i County Mayo och i Dublin där jag fortfarande har barndomsvänner.

Att vara hemma - vad betyder det egentligen? - Ailin

Var känner du dig hemma och varför? Vad är ett hem? Att vara hemma - vad betyder det egentligen?

Hembygd för mig är en plats där jag kan vara mig själv och känna mig tillfreds utan att längta bort. Det är inte enbart en minnesfylld plats utan även ett ställe där jag känner mig trygg samt där jag är omringad av människor som jag bryr mig om.

När jag tänker på hembygd tänker jag först och främst på Kalmar. Detta är staden där jag växte upp, började skolan, skapade mina första minnen, träffade mina barndomsvänner och spenderade mina yngre år. Varje sommar brukade jag och mina vänner hänga i parken vid Kalmar slott och ta cykelbussen till familjens sommarstuga på Öland. Det var på gungan i trädgården som jag pussade min barndomskärlek och fick mitt hjärta krossat för första gången. Det var även i denna trädgård jag och mina bröder brukade ha vattenkrig som oftast slutade i bråk. 
 

När jag tänker på hembygd tänker jag även på andra städer. När jag var femton år flyttade hela familjen till Göteborg. Jag vantrivdes och saknade mina barndomsvänner men denna stad blev mitt hem för det var där de allra viktigaste personerna i mitt liv befann sig. Det tog mig ett helt år innan jag skaffade nya vänner och startade ett nytt liv... men jag ville fortfarande därifrån. Efter gymnasiet bestämde jag mig för att flytta utomlands. Tanken var att bo i Paris i några månader och lära mig franska. Idag har jag bott i denna stad i snart fem år. Här har jag skapat några av mina bästa minnen och träffat några av de viktigaste personerna i mitt liv. Här har jag mitt jobb, min lägenhet, min sambo och mina vänner. Det är här jag känner mig hemma. Trots detta finns det fortfarande någonting som fattas. Jag saknar min familj och mina närmsta vänner. Jag kan alltid vända mig till dem ifall någonting skulle hända. Även ifall Paris känns som hemma så är Göteborg staden där jag känner mig tryggast. Jag har bott långt ifrån min familj i flera år men jag saknar dem fortfarande lika mycket. Jag pratar med dem nästan varje dag och jag hälsar på flera gånger om året men när jag väl är hos mina föräldrar så längtar jag tillbaka till min lägenhet och mitt liv i Paris och när jag är i Paris vill jag tillbaka till mina nära och kära i Sverige. Vad jag än gör så kommer det alltid finnas ett tomrum inom mig. Därför brukar jag säga att jag har två hembygder - Göteborg och Paris. 

Hembygd - Mathylde

I filmen säger flera personer att hembygd är där deras vänner eller familj står. En pojke säger att han känner sig hemma med musik. Det är sant för att känna sig hemma, är atmosfären viktig. Det vill säga att många små detaljer, kan byta plats. Vad jag menar är att jag kan känna mig hemma hemma hos min vän och till exempel nästa vecka inte må bra där längre.

Det finns olika ställen var jag känner mig hemma. Den första är Galway eftersom när jag syllt 18 år, behövde jag åka utomlands och det är den plats jag upptäckte. Galway är den bästa platsen i världen. När jag är där tycker jag att jag kunde göra allt, som om det inte fanns några gränser. I denna stad är jag självsäker. Jag känner mig inte generad om jag går ensam i stan, eller om jar går ensam för en kopp kafe, eller när jag går ensam till viken för att se havet. Jag är en person som känner sig hemma i naturen än i staden. Galway är en perfekt blandning av natur och stad. Den andra platsen är, själklart, mitt hem. Det är varmt och det är vad jag känner till bäst. Jag tror att alla känner hemma i sitt eget hus. Detta är vår komfortzon, vi känner oss trygga där.

Det finns också många människor jag känner hem ma med. Jag tror att det viktigaste för mig är att vara med min hund. Jag vet att det är konstigt men när jag åker på semester, så är hon den jag saknar mest eftersom jag har inte hör något frå henne. Hon lugnar mig och vet direkt när jag inte mår bra. Och hon klagar aldrig, hon är bara glad.

Jag måste erkänna att jag känner hemma med min bästa vän också, inte i hennes lägenhet, mec med henne. Jag kan anförtro mig åt henne och berätta allt för henne, hon dömar inte mig. Hon ger mig goda råd och är alltid där för mig när jag inte mår bra.

Jag tanker om 20 år, har situationen inte förändrats alltför mycket. Jag är en person som känner sig överallt. Även om jag har preferenser, tror jag att under 20 år skulle jag träffa nya människor, nya platser. Jag hoppas också att dessa människor kommer alltid att finnas där för mig. Om 20 år kommer min bästa vän alltid att finnas där för att hjälpa mig och min familj också.

Jag tror att känner sig hemma är att känna sig bekväm. Det är att må bra. Ändå är det viktigaste att inte stanna i sin komfortzon eftersom detta inte är hur vi kan veta vad som verkligen känns hemma. Jag tror också att små detaljer, som dofter, färger, ljud, eller musik är mycket viktiga.

Hembygd - Valentine

Hembygd är en av de viktigaste sakerna i livet. Vad som är intressant är att människor inte har samma plats i åtanke för att utse hembygd men ibland har de samma egenskaper. För mig är hembygd en plats dit man gillar att gå ; där man mår bättre så fort man är där.

Efter att ha sett filmen ”Om hembygd” inser jag att det finns många människor som har samma vision om vad hembygd är. Så jag kände igen mig i filmen. Det är en plats där jag vill vara, därför att det är precis på den platsen där jag kan vara mig själv. När jag går utanför min hembygd, känner jag mig inte hemmastadd. Det är också en plats där jag har alla mina minnen, en plats där jag föddes, en plats där jag har bott hela mitt liv. Sedan har jag naturligtvis på denna plats hela min familj och alla mina vänner. Det är också där jag träffade min pojkvän. Så de flesta av mina minnen har hänt i min hembygd. Jag tror att de flesta människor har dessa egenskaper för att definiera sin hembygd.

Jag känner mig hemma bara när jag är i min stad som kallas Etampes. Det är bara här som jag kan vara mig själv och andas utan besvär. Jag har redan sovit hos vänner i Paris...och jag kände mig inte bra eftersom jag inte var hemma. Jag älskar min stad och jag skulle inte vilja lämna min stad. Jag kan lämna denna stad, men jag kommer alltid tillbaka till denna plats eftersom den är en del av mitt liv. Det är där jag bodde hela min barndom, där jag växte upp, där jag har alla mina minnen och det är där jag bor idag. Jag är rädd för att tappa bort mig när jag är för långt hemifrån. Jag behöver veta var jag är. Jag har hemlängtan om jag stannar borta för länge från min hembygd. Det är en plats som jag känner genom hjärtat och jag känner att de flesta. Vad är bättre än att vara hemma omgiven av de människor du älskar mest?

Jag känner mig också hemma hos mina morföräldrar som bor i östra Frankrike. Jag har varit med om mycket där och jag har många minnen av mig och min familj på det här stället. Det är en plats där jag kan ladda mina batterier och där jag kan må bättre när saker går fel, eftersom, i slutändan, är hembygd den enda plats där du känner dig bra.

 

I min hembygd ingår min familj eftersom det är de som har sett mig växa upp och som är källan till min hembygd. Utan dem skulle jag inte vara här och jag skulle inte komma att ha allt det jag har idag. Mina vänner är också en del av min hembygd. Det är med dem som jag bygger nya minnen varje dag. Det är de som gör mig glad. Och det viktigaste kännetecknet för en hembygd är att det gör personen glad. Jag hoppas att om 20 år kommer det att vara samma personer i min hembygd, även om livet går i full fart.

Att vara sig själv är det viktigaste i livet. Men vi kan inte vara oss själva om vi inte känner oss väl till mods. Jag tror att känna sig väl till mods är nära förenad till hembygd. Från det ögonblick som en person har en hembygd som gör henne glad och blomstrande med människor som hon kan räkna med, då kan hon känna sig väl till mods. Jag tror att hembygd är den enda plats där du verkligen känner dig själv, vi känner till platserna, vi känner folket, vi känner till landskapet. Allt är under kontroll och personen kan verkligen vara sig själv.

Hembygd - Marie

Jag har två hembygder. Den första är Paris. Mina föräldrar, min bror och jag föddes och växte upp i Paris och det är staden där jag bott hela mitt liv. Faktiskt är Paris en stad som jag både älskar och hatar. Jag tycker att det finns för mycket folk som bor i Paris och att det förmodligen är en av de smutsigaste städerna i hela världen. Alltså blir jag mycket glad när jag får möjligheten att resa bort. Men det är också en stad som jag älskar. Alltså blir jag ännu gladare när jag reser hem. Paris är ju en av de vackraste städerna som finns. Och jag brukar känna mig ganska ledsen om Eiffel Tornet inte kan ses när jag tittar ut genom fönstret.

Det finns också en annan bygd där jag känner mig hemma. Min morfar föddes och växte upp i Bretagne och mina föräldrar äger en sommarstuga på kusten mellan Nantes och Vannes. Sedan min födelse fick jag tillbringa varje semester hos min morfar eller i sommarstugan. Tack vare det har jag massor av bra minnen därifrån. Jag vet inte riktigt varför jag älskar Bretagne så mycket. Kanske är det därför att jag älskar hur havet luktar och hur det alltid lyckas lugna ner mig. Dessutom är det en plats där jag verkligen kan vara mig själv.

Jag tycker att det är mycket viktigt att vara sig själv. Ändå tycker jag att det inte är så lätt att få veta vem man är. Faktiskt är det någonting som man förmodligen aldrig slutar fundera på. Men det minsta man kan göra är ju att försöka vara sig själv. Jag bryr mig inte om vad andra tycker och jag försöker bara vara mig själv. Det får mig att njuta av livet och inte visa ånger. Och jag tycker egentligen att de här två sakerna är de viktigaste mål som man måste försöka uppfylla innan man dör.

Lindas hembygd

Hembygd

Hembygd för mig är i första hand de platser och ställen som genom varit viktiga för mig under min uppväxt, men det är också en känsla. Närmare bestämt den känsla jag känner då jag vistas på de här platserna, eller tillsammans med de människor som varit med och skapat minnena därifrån.  För att upp­­leva den här känslan är jag inte nödvändigvis tvungen att vandra genom Huktis och Jernböle eller blicka ut över havet i närheten av Pellinge kursgård. Ibland kan det rentav vara så att jag träffar en helt ny person på en helt ny plats som på något vis påminner mig om det som jag upplever som min hembygd, och då känner jag mig trygg och hemma. Alltid behövs inte promenaden från gamla stan via Borgbacken och pikniken i maren för att få känslan att infinna sig.

Även om inget ställe någonsin som fysisk plats kommer kunna ersätta min hemstad är det inte sta­den i sig själv som utgör hembygden. Platser och städer förändras, så även min barndoms Borgå. Och inget gör väl en lika ledsen som att återvända hem och märka att klätterträdet vid vägen huggits ner, att skogen jag brukade vandra i numera är ett villa­område eller att parken där jag under mina tonår tillsammans med en god vän funderade på livet i inte längre är sig lik. Då måste man skapa nya minnen på nya ställen, hitta nya platser att gå till för att känna sig som hemma.

Att hitta hembygdskänslan är nyckeln. Det kan jag exempelvis göra då jag talar med en vän och får använda mitt språk, med ord och uttryck som jäbä, djäägs, bisi och siisti mopo. Men jag har också hittat platser och människor här i Caen som jag aldrig kommer glömma och som jag vill att skall vara en del av min hembygd.

Här kommer Adeline;

Min hembygd - Adeline