Jag bodde två år i Berlin. Det tog lite tid för att jag inte längre sagd ”jag åker hem” utan 'tillbaka' när jag åkte till Frankrike på semester. Det tog lite tid också att känna mig hemma i Berlin. Jag reser ofta till Stockholm och jobbade och studerade mycket när jag var i Berlin. Jag kände mig inte så bra men jag bestämde mig för att stanna ett år till eftersom jag inte visste precis vad jag ville göra och ännu mindre vad jag skulle göra i Paris. Det andra året kändes bättre då jag flyttade till en bra lägenhet i ett roligt kvarter. Jag träffade lite mer folk, hade vad jag kan kalla ”vänner”, var alltså inte så ensam som det första året. Jag arbetade som fransk språkassistent och tjänade lite pengar men när skolåret var slut började jag att ha det jätte tråkigt i Berlin. Därför beslutade jag mig för att flytta hem till Paris.
Nu bor jag hos min mamma och även om det inte är samma plats som vi bodde på inan jag åkte till Berlin, känner jag mig jättebra där. Jag känner staden bra (även om det tog lite tid att få tillbaka mina vanor ). Jag studerar någonting som jag är intresserad av. Jag har mina gamla vänner. Jag förstår vad folket menar när de säger något ironiskt och när jag reser tillbaka till Berlin, vilket jag ofta gör, känner jag staden och tycker om att träffa mina vänner som jag har lämnat där men jag vet att jag inte skulle kunna bo här längre.
Jag vet nu att mitt liv är i Paris eftersom där är jag både lyckliga och studerar, där förstår jag de andra, utan de behöver att prata. För mig är Paris min hembygd och det vet jag bara sedan jag har varit borta. En behöver vara borta för att längta efter sin hembygd. Men vad jag är är inte 100% min hembygd. Jag förändrade mig när jag bodde i Berlin, det betyder att jag inte är ”made in Paris”.
För att sammanfatta : min hembygd är var min familj är, det betyder : Paris, och jag har en blandning av var jag har varit, vad jag har gjort, vad jag tycker om och vad jag vill göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar