Det är många nuförtiden som har fått
flytta överallt under deras barndom det kan vara inom samma
land, samma stad eller över hela jorden. Jag är en av dem
personerna som inte har något lätt svar när man frågar “var
kommer du ifrån?” och måste berätta om alla länder där jag har
bott i när jag var liten. Och när folk frågar “var känner du
dig hemma?” svarar jag altid att jag inte vet, att jag kallar
Europa för hemma för där har jag alltid rest och bott överallt.Jag
är jordens medborgare. Jag har även en dialekt på engelska som
folk kallar för “third culture accent” som man får när man har
varit på skolor där alla lärarna och ungdomar har olika dialekter.
Jag är född i Italien, min syster i
Korea innan jag var född, sedan har vi bott på Irland, i Frankrike
och i Spanien. Just nu bor min syster i Australien och min pappa i
Taïwan. Min pappa är fransk och min mamma är svensk. Jag har
aldrig bott i Sverige men nästa år ska jag flytta dit. Så därför
är det svårt att kalla ett ställe “hemma”. Allt jag vet är
att jag vill bo kvar i Europa men vill ändå fortsätta att åka
runt i världen. Kasnke ska jag köpa en liten båt och åka runt
jorden och bo på Tahiti som min farbror gjorde?
Att bo på samma ställe för länge är
tråkigt tycker jag. Det känns nästan som ett behov att flytta
efter några år, för det har jag alltid gjort.
Som tur har jag haft flera hem som vi
har åkt till ofta på semester där jag har kunnat känna mig hemma,
som hos mor och farföräldrarna. Men tyvär fanns det husarna inte
kvar. Men jag tror att där jag känner mig mest hemma, för
personernas skull, är Irland och där forsätter jag att åka
vartenda år, på en liten bondgård i County Mayo och i Dublin där
jag fortfarande har barndomsvänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar