HEMBYGD OCH FLYTTA - Danica

En nation är ett kollektiv av människor som förenas av gemensamma faktorer såsom språk, , religion,härstamning, historia, kultur, traditioner, gemensam styrelseform och sociala normer. Det som gör en människa som det är, är utbildningen som man hade och den miljö i vilken man lever. Jag tror att den miljö i vilken man lever i är mycket viktigt. Den miljö där ett barn växer upp leker en av de viktigaste rollerna för framtiden. Detta är vår miljö som är byggd vår karakter och övertygelser, eftersom vi identifierar oss med vårt samhälle.
Född i Serbien, jag har bott hela min barndom där. Det är varför jag verkligen känner mig hemma, bara när jag är i mitt hemland. Jag flyttade till Frankrike när jag var 14 år gammal (på grund av kriget). I början, det var mycket svårt för mig att integrera mig . Jag talade inte alls franska och jag förstod ingenting. Jag var rädd att gå till skolan eftersom det var mycket traumatiskt för mig att inte förstå ingeting. För övrigt det franska skolsystemet var väldigt konstigt för mig, eftersom det var annorlunda än den serbiska systemet. Allt var nytt för mig: kulturen, traditioner, språk , ovs. Jag trodde att jag skulle aldrig riktigt kunna integrera mig i den franska sämhallen. Lämna sitt hemland är inte så lätt.

Först höll jag mina vanor och serbiska traditioner. Jag lyssnade bara på den serbiska musik, åt bara serbiska måt och pratade min modersmål (förutom i skolan, när var jag,tvingade att tala franska). Jag vägrade att integrera mig själv för att jag hittade den franska kulturen skiljer mycket av min kultur. Det är varför jag tyckte mycket om att läsa "Ett öga rött" Jonas Hanssen Khemiri. Det är en bok som förklarar hur alla invandrare känner sig när de kommer till ett nytt land och de alla problem de möter.

Men efter en viss tid, började jag att förstår lite franska och att har nagra vänner. För övrigt, var jag mycket duktigt i skolan, eftersom fann jag att det franska programmet var mycket lättare än i Serbien, vilket motiverade mig. Det tog några år för mig att förlora min accent och faktiskt integrerar mig i franska samhället.

Jag tror att invandringen var en chans för mig att upptäcka en ny kultur, lära mig att tala ett nytt språk och bygga mig själv. Idag känner jag mig hemma i Frankrike, nästan som när jag är i Serbien. Jag ocksa känner mig hembygd när jag är med min familjen, med mina vänner, med min pojkvän.

Jag tror att man kan aldrig må bättre än när är man omgiven av människor man älskar. Det är varför att flytta och lämna allt kan vara mycket svårt att leva. Emellertid, den kulturblandningen kan bara berika en människa.